/ / Det är tungt nu och det känns ständigt som att jag är på väg att bryta ihop helt, men saker och ting flyter ändå på. Även om jag inte alls vill ta livet av mig just nu med hänsyn till familjeomständigheterna så är dödstankarna intensiva och självskadetankarna nästan överväldigande och den där rädslan för mig själv gör sig påmind. Intellektuellt vet jag att det bara blir värre av att jag oroar mig över hur jag kan känna och agera, men det som skrämmer oss kan vi inte välja. 

 

/ / Du pratar aldrig om mig med någon annan men med mig pratade du alltid om alla andra; det säger nog en del om vem jag var för dig. Jag är säkert patetisk som bara ältar det här och du tycker säkert att jag är kall som skriver ut allt du gjort som sårat mig men det spelar liksom ingen roll: jag vet att jag är patetisk och vi vet båda att du tycker att jag är kall. Men som jag sagt tusen gånger så tror jag på transparens och jag önskar att jag visste exakt allt jag gjort som bidragit till att det blev såhär. Även om det inte finns något jag kan göra åt den här situationen nu så tror och hoppas jag att jag själv kan utvecklas genom att bearbetabearbetabearbeta.

 

/ / Jag behöver inte mycket sprit i blodet för att dra in honom i mitt jävla huvud. Vi sitter där på mitt toalettgolv och jag berättar för honom hur relationer funkar: Det är alltid en som känner mer. Han protesterar, säger att det inte ska vara så, men jag förklarar bara att alla är kört och han bekräftar att jag resonerar bra, jag har nog gjort allt jag kan göra. Sen bara måste dra upp det där om min jävla citronplanta igen och han säger igen att det kanske är det finaste någon sagt till honom även om det är hemskt.