180304

 
Jag har förlorat dem som hållt mig flytande. Förlorat dem som jag älskat. De har lämnat mig ensam kvar. Lämnat mig när jag föll igen. När jag börjat lita på henne igen; anförtrott henne allt, gett henne makt över hela mitt liv. När jag kanske börjat öppna mig för honom; viskat att jag är döende, gråtit att han gör mig illa, sagt att han är allt för mig.
 
Det är då de får nog. Då som de visar att allt var ett misstag. Min bästa vän gör det så tydligthon bara kan; skickar polis och sedan radiotystnad. Min pojkvän gör det så diffust han bara kan; vaga uttalanden, bortförklaringar. De gör det lika kallt.
 
Jag har kämpat för att riva mina murar bara för att inse att alla broar slog lågor i samma stund. Mina tankar är så klara nu, och snart lämnar också jag. Ni har en sista chans att vara rak, en sista chans att förklara utan undanflykter. För jag vet in i benmärgen att det här är sista gången, det är allvar nu. Jag orkar inte mer och jag gör det som krävs. 
 




namn
spara?

e-post


blogg


har du lärt dig att stå vid ditt ord?