Jag höll din hand för hårt.

 
 
ett - - - Hon säger att det känns konstigt mellan oss men det är hon som har dragit sig undan i evigheter, vill inte prata med mig om saker för att hon har andra som hon hellre pratar med. Hon är den som känner mig bäst men jag känner inte henne alls längre. Hon har själv stängt mig ute och det har inte direkt funnits något jag kunnat göra åt det. Hon kan inte prata med mig om saker för att jag inte är öppen mot henne. Hon verkar inte ha något intresse av att ens försöka prata om saker, om så bara för att bevara den relation vi en gång haft.
 
två - - - Hon gav mig ett knivblad mellan skulderbladen för några månader sedan och jag har berättat att det trasat sönder det nästan gränslösa förtroendet jag haft för henne. Men nu säger hon att det känns konstigt att jag inte litar på henne och därför bestraffar hon mig med att inte prata med mig. Jag försöker förstå vad som egentligen är problemet och vad som kan göras åt det, men det är inte direkt så att hon bidrar till att klargöra vad hon faktiskt menar eller vad det är hon vill. Hon säger att hon vill vara mer öppen men samtidigt så har hon ingenting att prata med mig om och jag inser att ansvaret ligger på mig. Jag ska sluta vara långsint och jag ska lita på henne trots att hon gång på gång bryter mitt förtroende.
 
tre - - - Vi är eniga om att jag bara göra henne illa och att hon inte tycker om mig för den jag är. Hon håller i alla fall med mig först men sen säger hon att hon inte alls tycker så. Hon säger att jag har rätt när jag säger att hon utnyttjar mig för ett fåtal egenskaper som hon tycker om hos mig. Det handlar inte om att jag tycker att hon måste älska mig (som jag älskar henne), jag vet att jag får henne att må dåligt och vet att hon mår bättre utan mig - och jag vet att jag besitter egenskaper som många inte tycker om eller klarar av och det är såklart okej. Det handlar om att hon vet hur svårt jag har för relationer och vet om mina trust issues, hur hon ger mig löften som hon bryter gång på gång, hur hon säger saker som visar sig vara fullständigt tomma ord.
 
 
fyra - - - Jag ogillar mig själv för mycket redan, jag vet att jag måste omge mig av människor som ser alla mina styrkor och som har överseende med alla mina svagheter och som står ut med mig även när jag är som värst. Som inte ständigt måste påminna mig om hur fel jag är. Och jag vet att alla de där bristerna hon ser egentligen är mina styrkor. När det hon tycker om hos mig är de delar som orsakar mig allra mest ångest. Hitta någon som uppskattar sin sociala oförmåga att kalla din bästa vän istället.
 
fem - - - Ständigt ständigt ständigt söker hon efter vägar att avbryta konflikten. Sluta för att det inte leder någonstans, lämna alla trådar lösa i luften. Omfamnar direkt alla antydningar jag gör angående att diskussionen är okonstruktiv. Vi är såklart alla olika, men jag har sagt flera gånger till henne att det kanske viktigaste för mig i relationer är att kunna vara öppna med problem och diskutera dem - säga exakt vad en tänker och känner och reda ut saker tills båda parter känner sig lugna. 
 
sex - - - Det är inte första gången jag blir smärtsamt medveten om hur mycket viktigare hon är för mig än jag för henne. Att vilja lösa saker och att vilja höra den andra parternas syn på det hela visar ju liksom att en faktiskt bryr sig om relationen, värnar om den och vill bidra till dess utveckling. Jag skulle rivas bitas slåss för att ställa tillrätta sånt som jag skadat, för att ha henne kvar. Åtminstone se till att alla kort läggs fram innan vi går skiljda vägar, inte låta massa frågor ligga kvar. Det är klart att det också var jag som valde att gå, jag hade kunnat försöka mer. Men jag har mina gränser trots min envishet, till slut måste en inse att det inte alltid är tillräckligt att en lägger ner all sin energi.
 
 
sju - - - Hon har lämnat mig två gånger förut och kanske höll jag hennes hand för hårt. Kanske borde jag inte lagt all energi som jag lagt på det här. Kanske borde jag bara ha kvävt alla ord den där första gången och låtit henne gå. För bådas skull. Till sist sa hon kort att vi inte ska ha någon kontakt mer. Om jag hade svalt min stolthet och skrivit till henne igen så hade det varit för att fråga henne en sak: Varför lämnade du mig inte i redan i maj? Fast hon kanske redan läser vartenda ord av det här inlägget. Jag är ett skadeskjutet rådjur men jag tröstar mig med att jag inser ännu djupare hur mycket jag måste kämpa för att ha honom kvar.
 
åtta - - - Det var hon som såg ett problem, det var hon som ansåg att det behövde lösas. Varför blev det då såhär? Varför var det jag som sa att det är slut nu? It makes no sense egentligen men hon kom inte med några hållbara lösningar. Jag försökteförsökte reda ut och förstå vad som var problemet försökte förklara försökte hitta vägar till något bättre men allt jag sa togs emot som ett hot. 
 
nio - - - Och när vi kanske kom någonstans så ställde hon orimliga krav. Hon rev upp det där såret mellan skulderbladen som hade börjat läka. När jag skrek av smärta så bemötte hon mig bara kallt. Som jag så ofta känt förut så saknade hon empati och hon tog bara det jag sa som angrepp. Först när jag skrev igen (då jag lugnat ner mig från panikångesten som drabbat mig) så sa hon förlåt. 
 
tio - - - Hon har sagt att jag är sjuk. Säger att jag säger saker som hon vet att jag egentligen aldrig skulle säga. Visst, jag har bett henne sluta spekulera, sagt åt henne att jag inte är sjuk för det är jag bevisligen inte. Men hur kan hon så radikalt ändra uppfattningen om vem jag är?
 
 



Daniella

jag önskar att det fanns något jag kunde säga. <3 är "hon" i texten din moder?

Svar: Tack <3 Nej, det var min bästa vän
nihilisten

2017-10-04 | 13:39:22
http://www.daniellachanelle.com/

namn
spara?

e-post


blogg


har du lärt dig att stå vid ditt ord?