Hela oktober var jag låg och aldrig uppåt, och alla dagar av november som passerat än så länge har jag markerat min nedstämdhet som severe. Även om det fortfarande är sällan som ångesten stegras till panik så är den kvävande, dödande och ständigt där. Har skadat mig igen och jag har aldrig spenderat såhär mycket tid på att göra ingenting. Jag söker orsaker förklaringar svar:

 

/ Kanske är det hösten. Mörkret, kylan, regnet. Fast jag gillar ju hösten.

 

/ / Kanske är det skolan och den ständiga stressen över det. Fast jag tycker ju att det är stimulerande och motiverande.

 

/ / / Kanske är det morfars bortgång och allt som varit med det. Fast jag har ju hela tiden känt mig försonad med det.

 

/ / / / Kanske är det så enkelt att Lamotrigin hade effekt. Fast jag är ju inte bipolär.