170515
Skäms för att jag flippar ur på folk utan anledning. Skäms för att jag nojar, låter det gå ut över honom. Skäms för saker jag skriver. Skäms för att jag ändå saknar förmåga att prata. Skäms men det spelar ingen roll. Ingenting spelar någon roll för allt är guld.
Är impulsiv. Men inte farlig. På gränsen, kommer jag förstå när jag passerar den?
Paranoid & jagad. Men jag ser fortfarande klart. Kommer jag förstå när de saker jag ser inte är verklighet? Har aldrig varit rädd men jag är rädd.
Upprepar samma saker. Är explosiv, lättirriterad & hård. Och samtidigt skakar darrar jag, fryser har ont i nerverna, viskar tyst om att bli räddad.
Förstår kanske egentligen att det här tillståndet inte är hållbart. Men jag krampar klänger mig fast. Ta mig aldrig härifrån.
