Veckan har as usual varit händelselös. Har skickat in en rapport och haft ett seminarium men annars har jag inte rört skolarbetet. Till veckan har jag också bara en dag med schemalagd undervisning plus en dag då vi ska göra en grupphemtenta, resten av tiden borde jag såklart ägna åt att tentaplugg men jag tvivlar starkt på att det kommer bli särskilt mycket av det. Drottningen fick suturerna borttagna i fredags och var himla glad över att äntligen få springa lös igen. Det snöade helt galet mycket i början av veckan men sen har det varit så jäkla fint väder, det här är nog min favorittid på året - när det är massor med snö och inte slaskigt men solen är uppe länge om dagarna och en börjar känna hur den faktiskt värmer.

 

 Jag har mest känt mig äckligt stressad och trött och ledsen och ensam och ångestfylld. Jag har gråtit i flera dagar nu, hela tillvaron känns bara så oerhört meningslös och hopplös och jag orkar ingenting. Och jag ångrar att jag någonsin lät mig falla för honom, att jag börjar riva mina murar för honom; för han bryr sig inte ett dugg, han vill inte ha mig, vi kommer aldrig någonsin bli bra.