Livet suger typ ofantligt mycket just nu och jag bara fattar inte vad jag ska göra av mig själv. När jag är känner mig nere och ensammen så tänker jag som klarast och jag inser att jag nog helt enkelt mår bäst i min ensamhet - jag har skyhöga krav på människor och ingen kommer någonsin kunna leva upp till dem, jag kommer alltid bli besviken och ingen finns någonsin där för mig när jag faktiskt behöver dem. Nu låter jag som världens narcissist men samtidigt som jag har låga tankar om människor i min omgivning så hatar jag mig själv och vet att de är värd bättre än mig. Att dra sig undan blir liksom en win-win-situation. Jag inser bara allt mer hur det här så kallade förhållandet inte funkar. Det är såklart alltid en som känner mer och som har ett större behov av att höras - och jag hade nog fixat att vara i den positionen om jag mådde bra i övrigt, men nu gör jag inte det. Jag blir jävligt provocerad av att han ibland faktiskt verkar jävligt mån om hur jag mår men oftast uppenbarligen ger blanka fan i det. Alltså jag fattar verkligen ingenting. Och jag blir typ bara ledsen för att jag utsätter mig själv för allt det här, att jag utsätter mig för en jävla heterorelation; för jag ser ju för fan alla mönstren, det är inte han det är fel på utan han är en helt enkelt bara en jävla snubbe och jag är bara en jobbig krävande fjantig gnällig jävla flickvän. Och jag ursäktar allt som han gör fel med att han är så fin i övrigt och gör allting rätt men det är väl för fan inte "fint" att inte bli arg när någon får panikångest? Det är liksom vanligt jävla hyfs. 

 

Alltså jag vet inte. Jag är bara så trött och ledsen och förvirrad. Jag är så jävla kär och han är så bra och jag behöver honom men han fattar inte hur mycket jag behöver honom. På tisdag ska jag till psyk och jag kommer ha så jävla mycket ångest inför det och jag vet att jag kommer vilja skada mig och jag kommer fan inte ens försöka stå emot för han bryr sig ju för fan inte om att förebygga det. Han får bli hur jävla arg och besviken han bli. Jag har för i helvete berättat att den enda anledningen till att jag låter bli är att han inte vill det? Jag orkar inte be om mer hjälp.