Det är sol och fem plusgrader, snön ligger tjock och isen döljer vågorna. Promenerar över bron i min vårjacka, älskar den här årstiden men jag gråter. Jag är a waste of time för honom och ingenting kommer någonsin kunna bli bättre, varje vecka bara fortsätter allting gå utför. En vit pick-up passerar mig, dränker mig i avgastungt smältvatten. Jag svär efter den, kramar ur håret och önskar tyst att den skulle ha krossat mina revben istället. Solen värmer och jag borde vara lycklig, men jag har ärr på höften och jag har svalt för många ord. Det kan inte vara såhär längre, jag måste göra någonting; men jag klarar det ju inte? Jag försökerförsökerförsöker men det spelar ingen roll.