It doesn't matter if I'm not enough.

 
Jag klarar mig såklart utan medicin. Ständigt jävla naiv. Egentligen handlar det inte så mycket om att jag behöver substanser i blodbanan, om att känna effekten kicka in, givetvis klarar jag mig utan det. Men tanken på att eventuellt inte kunna somna på grund av ångest gav mig ångest och därifrån slog exakt alla andra dåliga tankar  ner. Jag tröstade mig med att jag faktiskt inte gjort mig illa varken före eller efter tisdagen. Jag tröstade mig med att Vi inte kommer ses på en vecka, han kanske inte ens behöver märka det? Och jag skadade mig. Och jag skäms och jag ångrar det. Fan.
 
Hela förmiddagen har jag mest hängt i sängen, druckit kaffe och läst Sputnikälskling. Jag lånade den för några månader sedan men blev aldrig så att jag läste den då. Men wow! Måste verkligen bli bättre på att läsa böcker, jag tycker ju om det så mycket och det finns ju så himla mycket magiskt? Annars så ska jag ta mig till gymmet och apoteket om en stund och sen blir det nog en kvällspromenad med hunden innan jag lägger mig tidigt. Ser så fruktansvärt lite fram emot helgen. 
 




namn
spara?

e-post


blogg


har du lärt dig att stå vid ditt ord?