Jag hade tänkt träna ikväll och jag skulle ha behövt plugga till tentorna på fredag. Mamma frågar om jag ska komma dit, lillebror skulle behöva låna medicin och jag saknar Rävdrottningen. Jag behöver städa, diskbänken är full och det är kläder överallt och jag kan knappast göra något vettigt vid köksbordet. Men det blir ingenting av det där; ångesten slår ner från exakt ingenstans, en rak jävla höger och jag faller handlöst. Den är brutal, kan inte andas och vill dö. Är säker på att jag kommer förstöra min hud men jag lyckas låta bli och den klingar av relativt snabbt. Den kommer tillbaka, inte lika starkt men fullt tillräckligt, och även då den sjunker undan gör hela verkligheten bara så ont. Helst ville jag nog krypa upp i hans famn men jag vågade inte skriva till honom. Så jag kokade en halvliter med te, tog medicin och såg Homeland. Nu ska jag sova och jag tvivlar på att det blir något av de planer jag hade för imorgon.