Jag tror faktiskt att jag har kunnat landa lite efter det totala känslomässiga kaos som den här veckan inneburit, jag behövde få möta hans blick och känna att allt är som vanligt trots att vi båda har skadat varandra och just nu känns tillvaron ganska okej. Helst skulle jag bara vilja pausa allt, få några dagar att bara A N D A S, för jag vet att det här bara är början. Framtiden känns så oerhört oviss och skrämmande, jag vet att det kommer bli tungt men jag måste tro att det kommer leda till något bättre. Redan nästa vecka är en djup, svart grop men har jag klarat mig igenom detta så ska nog den också gå.