I'm not simple, it's trigonometry
Min blogg börjar likna en dagbok, det där som jag i mitt stilla sinne alltid föraktat. Jag har aldrig haft något emot andras vardagsbloggar men något med att jag skulle skriva om min innehållslösa vardag har fått det att krypa obehagligt i kroppen. Det är lite samma sak som att jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig själv kär, att jag aldrig någonsin skulle bli en sån som bara pratar om sin jävla kille men sen så sitter jag här ändå; kärsomfan och utan någon som helst värdighet. Så jag tänker att jag lika gärna kan embracea mitt förfall, carpe diem osv.
Det känns som att jag knappt sovit alls inatt och från halv åtta på morgonen låg jag i sängen och väntade på min dödsdom. Vid halv nio plingade mobilen till och det blev inget vc idag, på ett sätt var det såklart skönt att få slippa men jag var ändå inställd på det och det känns ju knappast bättre att behöva våndas ännu ett dygn. Jag har spenderat hela dagen på skolan i alla fall och det var skönt att tvingas fokusera på något annat även om hela eftermiddagen bara var repetition. Jag och drottningen ska ta en promenad, sen tänkte jag försöka ta mig till gymmet och förhoppningsvis gör sömnbrist/medicintröghet/helskoldag/muskulärutmattning att jag kan somna hyfsat lätt ikväll fast jag vet att imorgon kommer bli ett helvete.
Rebecca
carpe diem o.s.v <3333
