Det är lite lugnare nu, jag är lite lugnare. Jag skulle till psyk idag men jag bangade, psykade ur på grabben under helgen istället. Det kanske var dumt att avboka besöket men jag hade inte fixat det, intalar mig att det är klokt att respektera mina egna gränser? Fast jag skäms, han säger att jag måste stå ut med jobbiga situationer, jag vet att han har rätt. Det är dumt att låta min osäkerhet gå ut över honom men jag är glad att jag var rak. Han säger att han tycker om att vara med mig, jag vill skrika att han ljuger. Pendlar ständigt mellan hopplöshet och beslutsamhet, mellan misstro och tillit. Det är tungt men jag har knaprat en karta nu. Resten av veckan har jag fältstudier. Jag känner mig allt annat än förberedd, det är för mycket nu. Fan, jag är så vilse, jag raserar alla murar, jag bränner alla broar, snart har jag ingenting kvar.