Hej vänner. Plötsligt har en massa tid passerat och jag vet ärligt talat inte vart den tagit vägen? Det är snart mars och sen är det nästan vår och till slut sitter jag där och undrar hur jag lyckats ta mig igenom en till hel termin. Slutet av förra veckan spenderade jag på en ortopedavdelning, vilket var en rätt intetsägande upplevelse tbh; även om jag känner att det alltid är roligt och givande att bara få iaktta så fick jag i princip inte göra någonting alls, mina handledare var så himla stressade (vilket såklart är förståeligt) och jag kände bara att det inte var en arbetsplats jag kan tänka mig att jobba på. Andra dagen var rätt fruktansvärd av flera skäl, jag höll ihop mig själv tills jag slutade men sen höll jag på att få panik inne på toaletten, tog två atarax innan jag lämnade sjukhuset och kände bara att det var en dålig idé att köra bil i det tillståndet samtidigt som jag behövde få komma hem och behövde sysselsätta mig med något. Panikgrät en halvtimme i bilen och intalade mig själv att om jag så måste ta livet av mig så vill jag inte göra det genom att köra ihjäl mig själv och när jag väl kom ut på E4:an hade jag lyckats lugna ner mig. 

 

I måndags var det Rävdrottningens tur att besöka ortopeden. Jag spenderade mest hela dagen på att vänta, dricka kaffe och lösa korsord tills vi fick hämta en rätt neddrogad hund med en kortare svans än när vi dumpade henne på morgonen. Den natten sov jag hos mina föräldrar eftersom mitt mammahjärta klarade inte av att lämna henne ensam även om allt hade gått bra och det som verkade besvära henne mest var kragen. Resten av veckan har jag dock varit hundlös men jag har inte fått särskilt mycket gjort ändå, har mest lyssnat på poddar och ätit jordnötssmör? Idag har jag haft laboration i venprovtagning och i helgen kommer jag behöva plugga en del, annars är planen för ikväll att köra ett styrkepass och sen äta choklad. Fått en kallelse till psykiatrin och det känns sådär, jag vet att jag måste lyckas ta mig dit den här gången...