Tre: plötsligt kommer räddningen. ett besked som förändrar allt igen. som gör mina planer och drömmar möjliga igen. skriver en rapport på ett par timmar och har ett seminarium med bara läraren. tidernas bästa julklapp. det räddar mig från en vår på drift; sjukskrivning, arbetslöshet, arbete jag knappt står ut med. det räddar mig från mig själv; (för jag lovade att jag skulle ta slut på mig). det räddar mig från hela omgivningens besvikelse; som vissa skulle kväva i sympati, som vissa skulle kasta över mig av skäl som är för intellektuella. räddar mig från självhat. men jag är fortfarande i en svår sits, det nekar jag inte till.

 

Fyra: en inser i alla fall vilka som verkligen är på riktigt. vilka som betyder något, som finns där, som är raka. vilka som faktiskt är starka och något att se upp till. vilka egenskaper jag vill utveckla och vilken kraft i mina ådror som är den sanna. en inser att även om det inte finns rättvisa så finns det kärlek, det låter för klyschigt men det är så. 

 

Fem: det är något som är fel i hundkroppen, kanske är det någonting som växer där. jag gör det jag måste göra, intalar mig själv att hon snart kanske lämnar mig. skapar någon form av skydd, kanske behöver jag inte kasta mig efter henne om jag förberett mig på att hon ska gå sönder. så jag stryker över alla partier som börjat skifta i vitt och möter hennes blick som fortfarande är en valps. tar emot all hennes värme och ger henne min. det är något som inte är rätt. men hon har så mycket kvar.