Jag är rädd för mig själv och för att tappa kontrollen.

Vill skrika att det räcker nu. Jag orkar inte, klarar inte mer.

Faller och ser ingenting annat än mörker.

 

Skriver ner allt det som påminner mig att andas,

som får mig att resa mig upp igen,

som berättar att jag inte är ensam i det här.

 

Fyller en sida.

För han är det enda som ger mig en tro på en framtid

och det som ger mig kraft att orka.

Det är för honom som jag kämpar.

Han är allt för mig.