Felåt felåt för mitt smått hysteriska inlägg igår, men ska jag beskriva min sinnesstämning just nu så är det skärrad. Jag vill på riktigt bara lägga mig under min säng och ruttna bort, jag orkar inte mer. Orkar inte känna mig så misslyckad och orkar inte känna mig så inkompetent. Jag är trött på all jävla tid som bara rinner bort, det är snart maj och jag har inte kommit någonstans? Och det här jävla förhållandet det håller verkligen inte länge till, jag märker ju det men det finns ingenting jag kan göra åt det, det gör faktiskt inte det. Men jag vet inte om jag klarar mig utan honom.

 

Jag har i alla fall börjat skriva på en av alla förbannade kompletteringar jag har att göra. Dricker kaffe, gråter, skriver - typ så. Det är verkligen spännande med psykologi, jag tycker verkligen det men jag kan verkligen inte fokusera som jag borde. Det är jävligt svårt när SPQ och RAADS ligger brevid på bordet och när det enda som får mobilen att plinga till är reklammejl. Gråter, skriver, dricker kaffe. Jag äter för lite men är ändå tjock. Rävdrottningen håller mig i alla fall lite sane; tvingar mig kliva upp, klä på mig, ta mig utanför dörren. Tar mig till gymmet ibland, det är alltid värt det när jag väl är där, annars väntar jag bara hela dagarna på att få gå och lägga mig igen.