här kommer bot, här kommer bättring
Jag trodde att det var vår; men både i staden och i mitt hjärta verkar det råda istid. Jag vill stanna inne under täcket tills det slutar storma, men rävdrottningens svans börjar bli långhårig igen så hon tvingar mig ut. Min granne försöker ragga på mig, kommunen ringer om jobb, jag kommer aldrig ikapp med skolarbetet. Grabben fortsätter att inte bry sig, jag fortsätter att inte försöka. Jag äter godis till frukost, skadar mig igen, orkar inte ens koka kaffe. Det är nu eller aldrig. Jag orkar inte länge till.
Maria
Det är kanske inte nu eller aldrig (vad vet jag) men det är alltid tid att be om hjälp. Vänta inte på din kille, han verkar snäll men sitter kanske inte på alla svaren? Självskada kan verka som ett enklare alternativ men efter 20 år kan jag, utifrån mitt perspektiv, säga att känslor blir mer och mer skrämmande och därmed svårare att hantera. Hoppas att du hittar motivation till att hitta andra sätt att hantera din smärta.
