Vi hann inte bli något stort innan oktober och kanske var det all tid han var beredd att ge mig? Jag är trött på min jävla osäkerhet. Varför kan jag inte bara ge honom allt det jag vill ge honom? Visst är det en småsak att haka upp sig på, det betyder säkert ingenting, men det gör så jävla ont i bröstkorgen: när jag lämnar hans lägenhet säger han bara "hejdå". Han säger inte att vi hörs, sådär som han brukar göra.