noll
Det är som att någon plötsligt trycker på strömbrytaren. Som att någon hänsynslöst knuffar dig utför en klippkant. Allt glitter visar sig bara vara damm och luften som nyss har fyllt dig med liv fräter nu sönder trachea.
Jag skulle ha skadat mig själv om det inte vore för tanken på honom. Men det är fortfarande två dagar tills jag får se honom och jag vet inte om jag står ut.
Snälla. Låt det här bara vara en högst tillfällig dipp, låt mig vakna upp imorgon och åter igen brinna.
J
Det gör ont att läsa det här men det är ju såhär det är. Styrkekramar <3
