jag kan göra vad som helst för dig i världen

 
Det är bara två månader kvar av året och det är så himla mycket som händer. Även om det är mycket bra saker så känns det bara för mycket och jag vet inte riktigt hur jag ska stå ut. Om två dagar får jag nycklarna, drottningen och jag flyr sju kilometer bort, jag har börjat packa ner hela mitt liv. Jag hoppas att jag kan lämna ångesten här, lämna den i väggarna som har kvävt mig i så många år nu, men jag vet att det är naivt att tänka så. Vet åtminstone att jag inte står ut här länge till och även om allt inte magiskt kommer att bli bra så måste det bli bättre även om jag är rädd för mig själv och för att jag inte ska kunna hantera friheten. 
 
LP2 drar igång imorgon och ärligt talat så vill jag bara gråta. Jag fattar verkligen inte hur jag ska klara av det, det känns som att det är så många och jobbiga moment och i synnerhet just nu när jag är så stressad över allt annat och obviously är deprimerad. Jag skulle verkligen behöva typ en vecka ledigt. Lite tid helt utan krav, bara för mig själv. Jag orkarorkarorkar inte någonting och jag står inte ut med människor, beter mig som en bitch och får dåligt samvete och är bara frustrerad som fan hela jävla tiden. Men jag får såklart inte något andrum och på något sätt får jag bara ta och hålla ut. Ärligt talat kan jag inte ens glädjas över att jag om mindre än tre veckor sitter på ett flyg härifrån, får krama mitt finafina järnspöke igen och kanske åtminstone får vidröra någon av gudarna - men jag försöker minnas hur jävla lycklig jag kommer vara.
 
Annars så tänker jag bara på och andas bara för H. Jag skäms för hur beroende jag är av honom men jag är så jävla lycklig också över det vi är (även om jag inte vet vad det är). Och jag känner mig så himla patetisk, trodde aldrig att jag skulle sjunka så här lågt - men fan, han är så ofattbart fin och jag är så jävla kär. Börjar till slut våga inse att han faktiskt tycker om mig men vi har, eller jag har snarare, så lång kvar fortfarande och fan jag vet ingenting och osäkerheten tar sönder mig. Han är min drog och jag är fan förlorad. 
 




namn
spara?

e-post


blogg


har du lärt dig att stå vid ditt ord?