Jag rör mig från sängen till soffan. Kryper ihop under filten och betraktar röken från industrierna. Timmar passerar och jag åstadkommer ingenting. Borde vara lycklig men jag vill bara gråta bort hela vintern. Det var sommar när vi sågs, var är vi nu? Jag är så jävla kär men varför vill jag bara glida ur hans armar, varför vill jag bara hem till mitt mörker, varför vill jag bara gråta. Jag är så jävla kär men varför skriver jag med någon annan, varför matchar jag med hans kollega, varför är jag ett jävla svin. Jag är så jävla kär men varför kan jag inte prata med honom, varför vill jag bara karva upp min hud, varför vill jag bara förstöra allt. Varför tvivlar jag på honom när han har gett mig hela sin höst?

 

Varför måste mina tankar alltid vara så kaotiska? Kan jag aldrig få lite lugn? Jag är så jävla trött på ångesten, jag är så jävla trött på att vilja dö, jag är så jävla trött på att inte ha kontroll. Gråter på bussen, spenderar cash, kastar bort tid. Jag kan skylla på att jag är sjuk men det är ingen jävla ursäkt. Vill bara att han ska säga någonting som slår min verklighet i bitar, det spelar inte längre någon roll vad. Bara någonting som ger mig ett svar på om jag ska leva eller inte. Men jag kan inte ställa sådana krav på honom, det hänger på mig nu, han har redan gett mig för mycket. Jag borde fucking slaktas som är så jävla dryg. Tack & förlåt.