Tiden bara rusar och det är så himla mycket just nu. Jag borde ha mycket att berätta för er men jag kan inte riktigt samla mina tankar, mest känner jag mig stressad men jag trivs också obeskrivligt bra på mina egna tjugofem kvadrat. Det är tungt just nu; jag är rädd för att misslyckas, jag krisar över framtiden och ångestattackerna kommer för ofta. Just nu känns det bara åt helvete att vara såhär kär, jag vill bara sluta känna, men jag försöker slappna av.