Jag har bävat inför julen säkert hela december men den har faktiskt flutit förbi förvånansvärt fint. Även om jag var nära att bryta ihop ett par gånger så höll sig faktiskt ångesten på en hanterbar nivå och det bästa med dagen har varit en lycklig lillebror och att jag inte sett en endaste ölburk. Win. Det där med maten har också gått över förväntan - det känns jobbigt (såklart) men, som sagt, hanterbart. Och det här med röda läppar är kanske något jag borde ha oftare. Jag har fått fina julklappar även om jag (såklart) inte fått det jag mest vill ha; kent, nackskott och H. 

 

 

På tal om önskningar så slogs jag för bara ett par dagar sedan av ett sjukt begär (sjukt både i bemärkelsen stort och osunt). Barnlängtan. Jag har varit här förut men det är verkligen så knäppt för egentligen gillar jag inte ens barn och jag vet att jag skulle bli en usel morsa och jag är alldeles för självcentrerad och rent intellektuellt så vill jag verkligen inte ha barn - men ändå så vill jag nästan inget hellre just nu än att föda hans ungar. Åt helvete med biologi liksom, det suger att inse att en inte är mer än ett djur. Nåväl, det går nog över i takt med att jag förlorar honom hur som helst.